Rrrredo!

Mimmi och M&M's. Inte särskilt gott, men drog ändå i mig en handfull små pluppar, tänkte att "det är ju trots allt semester". Kanske ska man i så fall passa på att äta något man verkligen tycker är gott. Men det blir väl så att om något står framme går man och småmumsar.

Är lite seg idag, ska göra ett ryck och se om solen som tittat fram värmer något. Kan ju lika gärna ligga och dega i bikini i en solstol än här i soffan. *håller tummarna för varm luft!*

En öl! Lugn. Mat på G. Nyheter på tv. Kul, hemskt, intressant, tröttsamt.

Är egentligen HELT SLUT efter svängomen med gräsklipparen och springrunda som oväntat landade på 50 min. Men allt är skönt. Njuter. Dagen
gick fort, men än finns många höjdpunkter kvar att uppleva. Lamm på grillen, vin till maten, fika till filmen. Underbart härligt.

En fredag utan dess like!

Två timmar med en gammal gräsklippare (utan bensin) gav effekt. Med fokus på marken och energin på att dra åbäket fram och tillbaka i mossfylld gräsmatta kändes det hela som en fjuttig halvtimme. Jo, tiden går fort när man... mja, är fokuserad.

Armarna är nu möra och händerna sköra. Vilken tur att benen är intakta, då ska jag hänga på Mr Kroon på en springrunda. Ögonen må va slöa just nu, och jag råkade lägga mig ett slag i sängen, men det får jag se som ett icke existerande problem. Så länge benen har ork ska väl resten av kroppen kunna hänga på. Musiken brukar vara en rejäl räddning när krafterna sinar. Och liksom en hund ska jag ha ett lockbete framför mig när jag springer. Visserligen ur min fantasi, uppmålad där bland tallgrenar och spindelnät, men likväl en. kall. öl!

Det strular med vattnet här ute på landet. En läcka någonstans. Reparationer - avstängt vatten. Jag funderar, har precis druckit två koppar kaffe, känner efter i systemet, funderar lite till.

Ska göra det jag borde tagit pris i när jag var liten, hålla mig. Eller ja, alla gånger gick det inte lika bra, men de flesta. Det var ju så kul att leka. Och nu får jag ha kul med att klippa gräset istället, inte tänka på vad som komma skall, någon timme till ska jag väl kunna dra ut på det.

Någon gång måste ju vattnet komma tillbaka permanent. Vill ju gärna undvika att behöva spola med regnvatten. Tänk om jag inte är så bra på det och måste be om hjälp... Hemska tanke.

Nu har jag kommit ut på landet. Sitter och softar i fåtöljen medan andra lagar mat. Så ledigt och avslappnat det kan bli. En massa god mat ska det bli under dagarna vi är här. Och imorgon ska jag unna mig ett, två, tre glas vin. Efter en runda på småvägarna här förstås. Kanske till och med blir en drink, och varför inte en öl! Men idag ska jag bara njuta av maten, sällskapet, lugnet och "Änglar och demoner" som visas ikväll på tvn.

Ikväll somnar jag nog gott, gick upp redan vid 8:00 imorse och satt vid datorn innan promenaden. Det är skönt att vara ifrån stan. :)

http://blondiestyle.blogg.se/images/2012/pic_202956011.jpg" class="image">

Passa på när man är pigg och uttråkad. Ut och gå! En timme, sen längtade jag tillbaka till en kommande frukost/brunch och Axel. Men han bara sover och sover. Hade jag gjort något (förutom att sova alldeles för mycket) igår kväll hade jag med all säkerhet också legat kvar i sängen.

Att gå i skogen är så härligt! Det är verkligen livets väg. Små stigar som är upptrampade av oss människor, naturligheter åt höger och vänster. Lyfter man ur hörlurarna ett slag så hör man fötternas gång på jorden, kvitter, vattnets rörelse och vinden i löven. Känns otroligt bra att ha startat den här dagen med att röra på sig i det fria!

Har gjort det igen... Sovit när man inte ska sova. 4,5 timme och nu tänkte jag ju slumra för natten. Skulle ha ätit middag, duschat, glott tv - men allt det bara POFF, så sussade jag istället.

Så det får bli turkdusch till natten (deo) för att stå ut med mig själv (aldrig att jag hoppar i duschen nu, kommer bara frysa av luften runt omkring och piggna till). Och om jag somnar blir det snart morgon och jag kan äta frukost. Fick ändå i mig banan, mandarin och keso's mellanmål innan jag försvann i drömmens värld så middag bortprioriterar jag halv tolv på kvällen.

Så god natt på er!

Igår gick jag med Anna en timme, och sen en timme ensam hem. Idag blir det inte så mycket gå känner jag på mig, är på väg mot stan nu för ett hårt pass med PT. Har fortfarande ont i rygg, armar och mage sen i söndags. Hoppas inte det försämrar dagens utförande. Vill ju så gärna. Vill kämpa så jag skriker. Stackars sate som får se på den galna scenen...

Gå, springa, PT, gå, springa, PT. Runt, runt. Sugen på lite simning eller badminton. Variation är nyckeln till mycket.

Bara det slutar regna, typ NU, så kan vi köra ute. Annars blir det instängt i gymmet InMo. Visserligen ett mycket mysigt ställe, men det ger lite extra energi att vara ute.

Att vara hungrig är en av de värsta känslorna jag vet. När man är sådär hungrig att magen bara skriker, rivs
och äter upp dig inifrån i brist på annan föda. Hela jag känns försvagad utan mat i magen, hela jag påverkas av hungerkänslorna.

Jag förstår mig inte på människor som inte äter frukost på morgonen. För det är vad jag gjort just idag, åkt hemifrån utan minsta brödsmula i magen. Och jag har lite panik. En av de känslorna man inte riktigt blir klok på. Lite som mensvärk. Istället ska jag äta frulle på jobbet med (eller utan) något barn. Men vägen dit - olidlig. I eftermiddag ska jag se till att handla lite ägg & bacon till imorgon! En riktig jävla brakfrukost ska det bli. Juice, kaffe, mjölk. Ja!

Men först väntar kanske årets kortaste dag. Ska planera vid datorn på förmiddagen också, sen slutat jag direkt efter lunch!

Kan ett svagt mirakel ha inträffat?

Vet inte när jag kom för sent till jobbet senast. Kan verkligen inte komma ihåg och Det är en helt galet bra bedrift.

Ni förstår, jag tror att tidsoptimism (som jag även tror kommer få en annan benämning i framtiden) är ärftligt, att det finns i generna och en dag kommer klassas som, kanske inte en sjukdom, men möjligen en störning. Jag som levt med tanken att "jag hinner" genom allt jag gjort i livet vet att det inte handlar om respektlöshet, lathet eller ens slarv att man kommer för sent.

Trots min starka övertygelse att tidsoptimister drabbas av sin störning pga mer än sin personlighet så har jag på senaste tiden omedvetet kämpat emot den och lyckats bättre än alla de gånger jag gett mig fan på att komma i tid till både det ena och det andra. Visst får jag fortfarande springa till tunnelbanan vissa morgnar, men då till mitt "safetåg", missar jag det kan jag ändå ta nästa och hinna fram i tid.



Att vara tidsoptimist är fan Inte kul. Hur mycket tidigare man än går upp, hur mycket man än förbereder dagen innan så dyker det alltid upp något precis innan man ska gå. Förstår inte riktigt det där. Som en förbannelse. Eller en välsignelse, det kan man ju inte vara säker på. Vem vet, en dag kanske jag vinner på lotto, stöter på en underbar människa, hamnar på fel tåg och hjälper en gammal dam i nöd. Inte vet jag.

Man ska ändå acceptera den man är. Och ja, hej jag heter Mimmi och jag är en jobbig tidsoptimist. Jag vet att det inte är okej att komma försent, speciellt inte till jobb, och jag kommer alltid sikta på och kämpa för att komma i tid. Men det kanske inte är hela världen om jag inte gör det?

PLING!

Kan jag sova? Ne. Ligger faktiskt och tänker på smälta hallon med vaniljglass. Är inte sugen, men likväl målar jag upp en bild av det. Mysko tjej.

Ser fram emot morgondagen. Vi kommer att ha vardagsgudstjänst hos oss, så föräldrar och andra roliga typer kommer dyka upp vid tre och så kör vi. Barnen sjunger sånger, alla sjunger sånger, jag klämmer i under sångerna. Trevligt det där. (Detta kommer alltså innebära att jag kommer att ha avverkat tre väldigt olika gudstjänster på fyra dagar. Inte alls illa pinkat.)

Annars lär väl dagen flyta på som vanligt med samling vid nio, ut på gården, in igen, kissa, tvätta, leka, städa, samling. Sen lunch, städa undan, natta barn, 30 min rast, rita, säga "stopp, nej, sluta, gör inte så, säg förlåt, tack, kram", osv. Det går fort när man har rutiner. Tur att det hela inte bara är en stor sörja. Bla bla bla...


Nu skriver jag bara för skrivandets skull. Sjukt trist innehåll. Nog.

Drar en bild bara för bildens skull...

Blev en riktigt flippad runda idag. Först var tanken att köra ca fem km, och jag kände mig ovanligt trött i fötter (vafan?) och vader. Så efter fyra km kämpade jag vidare, med hjälp av den goda vännen viljan, för en avslutande sväng. Men tydligen fick jag nya krafter och tog en omväg som ledde till en sidoväg som fortsatte till en skogsväg som tog mig ut på en holme...

Jag tycker det är helt rätt att köra på om krafterna finns där, och om de inte infinner sig kan man alltid kämpa en pyttesmula extra och sen känna efter om man verkligen måste ge upp. Ofta gäller det bara att komma över den där jäkla tröskeln, sen är det bara att löpa vidare.

Nu är jag stolt över mig själv. Ska käka apgod kyckling i crèmefraichesås med pasta nu. Sen en dusch och antingen tv eller bok.

Promenad på schemat imorgon, onsdag träna med PT igen (har fet träningsvärk i ryggen idag och tror magen tar andraplatsen imorgon bitti), sen får det nog bli lite semester! (Dock lär semestern inkludera både promenader och springrundor... Hmm)

Än en gång sådär galet trött. Vad är det för snack om att man ska bli piggare av träning? Tycker jag inte gör annat. Ändå är jag helt borta efter jobbet och kan sitta hukad över mobilen i timmar utan att ha något vettigt att syssla med, men kring elva på kvällen plingar det till i Mimmi och hon ligger med vidöppna ögon i mörkret. Man kan ju undra hur stor roll det spelar att man är "kvällsmänniska". Nattuggla. Ligger där med mina tefatsögon i natten och glor. Sjukt.



I tonåren var det extremt åt alla håll. Kunde sova till 16 en helg, och sen festa hela natten för att på söndagen sova lika länge men ändå somna gott till natten. Inget kaffe, ingen powernap eller ens flera timmars sömn mitt på dagen kunde störa min natt. Hela jag var i behov av återhämtning. Eller nåt.

Har precis försökt mig på en powernap, men hann aldrig somna innan alarmet gick igång. Kanske tur det, men vad jag befarar får jag ändå sota för cappuccinon och espresson jag precis drog i mig. Pricken över i:et vore väl om jag drog ut och sprang först vid 21. Bara faktorer som försämrar ens sömn..

Istället ska jag Nu dra på mig de tighta träningsbyxorna, leta fram någon gammal tröja och stoppa in sulan i mina för stora springskor (har tidigare inte orkat prova en miljon skor, utan istället nöjt mig med lite för stora. Lat. Men storlek 35 är inte alltid så lätt).

Iväg innan jag snarkar på köksbordet.

Music. Dags att förnya spellistan.
Men varför alltid samma fattiga idérikedom när den behövs som mest?